Hålla andan..
Nu, nu kan jag släppa ut det andetag jag har hållit in de senaste veckorna...
För lite mindre än två veckor sedan fick jag beskedet att min mormor var döende. Det var en, vad ska jag säga förväntad men ändå sorglig men ändå glad men ändå sorglig nyhet. Förväntad för att hon ständigt har gått nedåt kroppsligt på senaste, sorglig för att man gärna alltid vill ha kvar de människor man älskar runt sig, glad för att jo, man vill ha de människor man älskar kvar, men inte till vilket pris som helst, inte om de själva känner att det är dags att gå vidare, sorgligt för att... för att.
Nu, idag, så gick hon vidare.
Jag har så svårt att reda ut mina känslor just nu, för jag känner frid glädje sorg, jag känner frid och glädje för jag tror verkligen att det här var vad hon ville, inte så att hon gick och hoppades på det, men att det var dags.
Samtidigt som jag inte vet det säkert, men hon dog lugn så.. Jag tror verkligen det.
Man ska ju känna sorg, men just nu, visst gör jag det, jag kommer aldrig att få träffa mormor igen i denna värld, inte fysiskt, och jag älskade verkligen henne. Men, jag känner mest bara lättnad, att hon slapp långa lidande år, och att hon verkade vara så tillfreds, och kärleksfull och lugn de sista gångerna jag träffade henne, det kändes som om hon var nöjd med sitt liv, som om hon åstadkommit det hon satt sig för.
Jag och hon var inte närmast, jag bodde en bit bort, och hon hade många barnbarn, men ändå, när jag tänker på henne nu, hehe, jag tänker faktiskt att hon var lite av en barsk och osentimental kvinna, men med mycket kärlek som lös igenom, väldigt mycket. Hon har alltid vad jag har sett varit väldigt rak på sak, och rätt så ogenerad, hon hade en underbar reaktion när hon såg två av mina tatueringar, "Oh va fina, har du några mera? får jag se?" så härlig reaktion av en kvinna från hennes generation.
Nej, jag svamlar nu, har nog inte riktigt förstått helt än.. gråter en skvätt och skrattar en skvätt om vart annat..
Så Mormor, Göta, tack för att du kom hit en stund, tack för att du valde vår släkt, jag vet att livet ibland var väldigt hårt för dig, och ibland helt underbart, jag hoppas och tror verkligen att det goda verkligen övervägde de onda. De gånger när vi sågs, och Du verkligen lös igenom var du helt otroligt underbar, att få känna dig gav mig mycket, mer än vad jag någonsin får veta. Jag kommer alltid att bära med mig minnet av dig, av den du verkligen är, och jag älskar dig väldigt väldigt mycket, men det tror jag att du vet. Hoppas att du är lycklig nu, med alla som gått före dig, som väntar på dig.
Tack för besöket, och välkommen tillbaka.
Stor mjuk mormorkram // Helena
För lite mindre än två veckor sedan fick jag beskedet att min mormor var döende. Det var en, vad ska jag säga förväntad men ändå sorglig men ändå glad men ändå sorglig nyhet. Förväntad för att hon ständigt har gått nedåt kroppsligt på senaste, sorglig för att man gärna alltid vill ha kvar de människor man älskar runt sig, glad för att jo, man vill ha de människor man älskar kvar, men inte till vilket pris som helst, inte om de själva känner att det är dags att gå vidare, sorgligt för att... för att.
Nu, idag, så gick hon vidare.
Jag har så svårt att reda ut mina känslor just nu, för jag känner frid glädje sorg, jag känner frid och glädje för jag tror verkligen att det här var vad hon ville, inte så att hon gick och hoppades på det, men att det var dags.
Samtidigt som jag inte vet det säkert, men hon dog lugn så.. Jag tror verkligen det.
Man ska ju känna sorg, men just nu, visst gör jag det, jag kommer aldrig att få träffa mormor igen i denna värld, inte fysiskt, och jag älskade verkligen henne. Men, jag känner mest bara lättnad, att hon slapp långa lidande år, och att hon verkade vara så tillfreds, och kärleksfull och lugn de sista gångerna jag träffade henne, det kändes som om hon var nöjd med sitt liv, som om hon åstadkommit det hon satt sig för.
Jag och hon var inte närmast, jag bodde en bit bort, och hon hade många barnbarn, men ändå, när jag tänker på henne nu, hehe, jag tänker faktiskt att hon var lite av en barsk och osentimental kvinna, men med mycket kärlek som lös igenom, väldigt mycket. Hon har alltid vad jag har sett varit väldigt rak på sak, och rätt så ogenerad, hon hade en underbar reaktion när hon såg två av mina tatueringar, "Oh va fina, har du några mera? får jag se?" så härlig reaktion av en kvinna från hennes generation.
Nej, jag svamlar nu, har nog inte riktigt förstått helt än.. gråter en skvätt och skrattar en skvätt om vart annat..
Så Mormor, Göta, tack för att du kom hit en stund, tack för att du valde vår släkt, jag vet att livet ibland var väldigt hårt för dig, och ibland helt underbart, jag hoppas och tror verkligen att det goda verkligen övervägde de onda. De gånger när vi sågs, och Du verkligen lös igenom var du helt otroligt underbar, att få känna dig gav mig mycket, mer än vad jag någonsin får veta. Jag kommer alltid att bära med mig minnet av dig, av den du verkligen är, och jag älskar dig väldigt väldigt mycket, men det tror jag att du vet. Hoppas att du är lycklig nu, med alla som gått före dig, som väntar på dig.
Tack för besöket, och välkommen tillbaka.
Stor mjuk mormorkram // Helena
Kasettband
Idag hade jag en muntlig enskild redovisning, jag var helt ok förberedd, hade förstått det mesta av labben, hade bara inte haft tid att gå igenom exakt vad jag skulle säga, men ändå, visst att jag förstod och kunde.
Sen när jag väl gick in, snurrades allt ihop i mitt huvud, jag fick svårt att uttrycka min kunskap, snubblade på vad jag skulle säga osv.
Det gick helt ok bra ändå, för när jag sa något fel, vilket jag gjorde några gånger, påpekade min lärare det, och jag fick rätta mig. Men varför varför är jag så!
Jag pratade i förra inlägget om självförtroende, vilket stämmer jag har det, ett bra t.o.m, men ändå snurrar ett litet kasettband i mig med meningen, det duger inte, du duger inte, det är inte nog. Jag vet att det är nog, jag vet att jag gjort mitt bästa, men ändå, i stressade lägen kommer det lilla bandet fram, samma sak när jag skriver tenta.
Fördelen med det är ju att jag aldrig kan klara en kurs utan att verkligen kunna den, för kombinationen av att jag snurrar och stressar ihop allt i huvudet, och att jag har så svårt att skriva, (och att jag har så hemsk handstil att jag får minuspoäng bara av det) gör att jag måste kunna en kurs bra bara för att häva mig över godkänt gränsen, det ligger på något sätt en trygghet i det efteråt.
Detta lilla lilla band.... Jag måste nog försöka utröna var dess källa är, så att jag kan läka den, ge den den uppmärksamhet den förtjänar, och sen vinka av den.
Vad ja än gör, kan det alltid bli bättre, alltid. Det är bara att komma ihåg att jag behöver inte vara bäst, så länge jag tycker att jag är bra.
Och eftersom jag gör mitt bästa, och är jag, så är jag det.
Stor kram på er, alla vackra grymma människor.
Puss! // enahel
Sen när jag väl gick in, snurrades allt ihop i mitt huvud, jag fick svårt att uttrycka min kunskap, snubblade på vad jag skulle säga osv.
Det gick helt ok bra ändå, för när jag sa något fel, vilket jag gjorde några gånger, påpekade min lärare det, och jag fick rätta mig. Men varför varför är jag så!
Jag pratade i förra inlägget om självförtroende, vilket stämmer jag har det, ett bra t.o.m, men ändå snurrar ett litet kasettband i mig med meningen, det duger inte, du duger inte, det är inte nog. Jag vet att det är nog, jag vet att jag gjort mitt bästa, men ändå, i stressade lägen kommer det lilla bandet fram, samma sak när jag skriver tenta.
Fördelen med det är ju att jag aldrig kan klara en kurs utan att verkligen kunna den, för kombinationen av att jag snurrar och stressar ihop allt i huvudet, och att jag har så svårt att skriva, (och att jag har så hemsk handstil att jag får minuspoäng bara av det) gör att jag måste kunna en kurs bra bara för att häva mig över godkänt gränsen, det ligger på något sätt en trygghet i det efteråt.
Detta lilla lilla band.... Jag måste nog försöka utröna var dess källa är, så att jag kan läka den, ge den den uppmärksamhet den förtjänar, och sen vinka av den.
Vad ja än gör, kan det alltid bli bättre, alltid. Det är bara att komma ihåg att jag behöver inte vara bäst, så länge jag tycker att jag är bra.
Och eftersom jag gör mitt bästa, och är jag, så är jag det.
Stor kram på er, alla vackra grymma människor.
Puss! // enahel
Självförtroende.
Jag fick idag frågan hur det kommer sig att jag har så bra självförtroende, eftersom jag inte ser mig själv utifrån, så kan jag inte riktigt uppfatta om jag har det, tror dock att det stämmer. mer och mer på senaste av någon anledning.
Men det är även märkte jag bemötandet från andra som gör det, jag anpassar mig lite för mycket efter vad som anses passande.. och i sverige är det jante som säger, jante som gör. Men om jag däremot träffar en person som ser en, och säger wow, vilken bra grej att du har sånt självförtroende, då kan jag låta det vara lika stort som det är, ogenerat, vilken otroligt skön känsla det är. Att träffa någon som låter en vara lika stor som man är.
Iallafall, mitt svar var att det beror nog mycket på min uppväxt, hur man än vrider och vänder på det så har jag haft en uppväxt där jag har fått hantera svåra saker mer eller mindre själv, detta har gett mig dels en stabilitet i vetskapen att nästan vad som än händer, så klarar jag det. Och även en förmåga att inte ens se eller hänga upp mig på små detaljer.
Självklart är det mycket annat med, mina föräldrar har båda gett mig små verktyg, som jag har använt på olika sätt för att ta mig framåt.
Även det faktum att jag bara en dag helt bytte stad att bo i tror jag har hjälpt mycket, att behöva skapa sig ett helt nytt socialt nätverk, utan någon att luta sig emot.Det har stärkt en hel del, vetskapen att det är just jag som duger, som går in i olika grupper.
Min dröm är nog att leva i en värld, där vi kan låta varandra vara lika stora och vackra som vi är, utan rädsla för att någon ska vara bättre än nägon annan. Utan dömmande och uppradande av olika "värdefulla" egenskaper, vilken frihet det skulle skapa..
Puss//enahel
Men det är även märkte jag bemötandet från andra som gör det, jag anpassar mig lite för mycket efter vad som anses passande.. och i sverige är det jante som säger, jante som gör. Men om jag däremot träffar en person som ser en, och säger wow, vilken bra grej att du har sånt självförtroende, då kan jag låta det vara lika stort som det är, ogenerat, vilken otroligt skön känsla det är. Att träffa någon som låter en vara lika stor som man är.
Iallafall, mitt svar var att det beror nog mycket på min uppväxt, hur man än vrider och vänder på det så har jag haft en uppväxt där jag har fått hantera svåra saker mer eller mindre själv, detta har gett mig dels en stabilitet i vetskapen att nästan vad som än händer, så klarar jag det. Och även en förmåga att inte ens se eller hänga upp mig på små detaljer.
Självklart är det mycket annat med, mina föräldrar har båda gett mig små verktyg, som jag har använt på olika sätt för att ta mig framåt.
Även det faktum att jag bara en dag helt bytte stad att bo i tror jag har hjälpt mycket, att behöva skapa sig ett helt nytt socialt nätverk, utan någon att luta sig emot.Det har stärkt en hel del, vetskapen att det är just jag som duger, som går in i olika grupper.
Min dröm är nog att leva i en värld, där vi kan låta varandra vara lika stora och vackra som vi är, utan rädsla för att någon ska vara bättre än nägon annan. Utan dömmande och uppradande av olika "värdefulla" egenskaper, vilken frihet det skulle skapa..
Puss//enahel
Annas dröm..
Jag läste ett inlägg som min moster skrev på sin blogg, om grunden till lycka, gillade verkligen det inlägget, och kände så verkligen igen mig i vissa av sakerna hon pratade om, vissa av sakerna har jag fått kämpa mycket med.
http://annasdrom.blogg.se/ Inlägget heter: Grunden till lycka!
Som det hon skriver om att hon gjort ett medvetet val om att vara naiv och godtrogen, har gjort exakt samma sak.
För ganska många år sedan var jag naiv/öppen, sen kom världen och viskade till mig att det var svaghet.. Så jag lade det på hyllan ett tag..
Fy va jobbigt det var! tog mycket energi, gjorde mig inget gott( för även om folk nu har annat än gott bakom sina handlingar, vad gör det egentligen mig om jag vet om det eller inte, det är deras grej, inget jag behöver lägga energi på, eller bekymra mig om.)
Så efter ett tag gjorde jag det medvetna valet att vara naiv och godtrogen, och så skönt det är! Man behöver inte lägga någon energi på att fundera ut andras agenda, och man slutar ha en egen agenda, vad ska det egentligen ge?
Bara det här att släppa alla funderingar om att andra inte är/agerar rent och klart, gör att man själv agerar rent och klart.
Man finner verkligen ingen mening med att agera på ett sätt, och tänka på ett annat.
Tyvär blir det så att när jag är riktigt trött och fysiskt/psykiskt utmattad, börjar jag fortfarande ifrågasätta folk agendor, jag tror att det är för att jag undermedvetet tror att när jag är så svag och oskyddad kan människor så mycket lättare såra/skada mig, så jag ser ont uppsåt i saker.
Men det är ju inte riktigt smart.. Jag väljer ju själv vad jag tar åt mig, och tar jag inte åt mig andras skrot när jag mår bra, varför skulle jag då börja konka på det när jag mår dåligt... hm.. får jobba på det.
Idag har varit ännu en lång dag på skolan, likaså kommer morgondagen vara. Men, jag gör saker, jag kommer framåt, jag lär mig, och jag älskar att lära mig, så egentligen, egentligen älskar jag vad jag gör. ;)
(jag tycker faktiskt om det, särskilt när jag kommer framåt och inte bara kör huvudet i väggen. )
Puss! / enahel
http://annasdrom.blogg.se/ Inlägget heter: Grunden till lycka!
Som det hon skriver om att hon gjort ett medvetet val om att vara naiv och godtrogen, har gjort exakt samma sak.
För ganska många år sedan var jag naiv/öppen, sen kom världen och viskade till mig att det var svaghet.. Så jag lade det på hyllan ett tag..
Fy va jobbigt det var! tog mycket energi, gjorde mig inget gott( för även om folk nu har annat än gott bakom sina handlingar, vad gör det egentligen mig om jag vet om det eller inte, det är deras grej, inget jag behöver lägga energi på, eller bekymra mig om.)
Så efter ett tag gjorde jag det medvetna valet att vara naiv och godtrogen, och så skönt det är! Man behöver inte lägga någon energi på att fundera ut andras agenda, och man slutar ha en egen agenda, vad ska det egentligen ge?
Bara det här att släppa alla funderingar om att andra inte är/agerar rent och klart, gör att man själv agerar rent och klart.
Man finner verkligen ingen mening med att agera på ett sätt, och tänka på ett annat.
Tyvär blir det så att när jag är riktigt trött och fysiskt/psykiskt utmattad, börjar jag fortfarande ifrågasätta folk agendor, jag tror att det är för att jag undermedvetet tror att när jag är så svag och oskyddad kan människor så mycket lättare såra/skada mig, så jag ser ont uppsåt i saker.
Men det är ju inte riktigt smart.. Jag väljer ju själv vad jag tar åt mig, och tar jag inte åt mig andras skrot när jag mår bra, varför skulle jag då börja konka på det när jag mår dåligt... hm.. får jobba på det.
Idag har varit ännu en lång dag på skolan, likaså kommer morgondagen vara. Men, jag gör saker, jag kommer framåt, jag lär mig, och jag älskar att lära mig, så egentligen, egentligen älskar jag vad jag gör. ;)
(jag tycker faktiskt om det, särskilt när jag kommer framåt och inte bara kör huvudet i väggen. )
Puss! / enahel
Yey!!
Nu har jag fått mig en intervju. Jag hittade ett sommarjobb som jag var sugen på, att jobba som kolloledare, är inte sugen på så mycket annat, utan har nog bestämt mig för att det vill jag ha, så nu idag fick jag ett brev om att jag om jag fortfarande var intresserad var välkommen på intervju. Hihi, känns väldigt bra, nu ska jag bara äga den, och se så att jag får jobba så mycket som jag vill så ska det nog bli en väldigt trevlig sommar.
Idag har varit en helt ok, egentligen ganska bra dag, jag har suttit i skolan till stax efter sju, så jag har fårr mycket gjort, det går långsamt framåt, men eftersom jag gör allt själv så lär jag mig.
hade min första dag på min nya kurs idag, men eftersom jag ochså hade miniprov på min gamla valde jag det. Det svåraste med att läsa dubbelt är nog just att all undervisning krockar, så det är väldigt svårt att välja vad man ska gå på.
Men jag hade väldigt tur idag, boken till min (6p inte alls mycket) kurs kostar tydligen multum, men jag frågade en som jag läser med om han hade den att sälja/låna ut/ hyra ut? och låna blev det. perfekt.
Jag har märkt att är man bara nog övertygad om att saker kommer att lösa sig, så gör de det, och gör de det inte, så har man iallafall sluppit ifrån att oroa sig. smällar tenderar att vara lika hårda oförberedda eller inte... för det mesta.
Hjälp va hurtig jag kände mig idag, tror jag överkompenserar pga den långa dagen, är egentligen inte såhär skuttig.
Nej, nu är det dags att diska.
Puss! / enahel
Idag har varit en helt ok, egentligen ganska bra dag, jag har suttit i skolan till stax efter sju, så jag har fårr mycket gjort, det går långsamt framåt, men eftersom jag gör allt själv så lär jag mig.
hade min första dag på min nya kurs idag, men eftersom jag ochså hade miniprov på min gamla valde jag det. Det svåraste med att läsa dubbelt är nog just att all undervisning krockar, så det är väldigt svårt att välja vad man ska gå på.
Men jag hade väldigt tur idag, boken till min (6p inte alls mycket) kurs kostar tydligen multum, men jag frågade en som jag läser med om han hade den att sälja/låna ut/ hyra ut? och låna blev det. perfekt.
Jag har märkt att är man bara nog övertygad om att saker kommer att lösa sig, så gör de det, och gör de det inte, så har man iallafall sluppit ifrån att oroa sig. smällar tenderar att vara lika hårda oförberedda eller inte... för det mesta.
Hjälp va hurtig jag kände mig idag, tror jag överkompenserar pga den långa dagen, är egentligen inte såhär skuttig.
Nej, nu är det dags att diska.
Puss! / enahel
