Självförtroende.
Jag fick idag frågan hur det kommer sig att jag har så bra självförtroende, eftersom jag inte ser mig själv utifrån, så kan jag inte riktigt uppfatta om jag har det, tror dock att det stämmer. mer och mer på senaste av någon anledning.
Men det är även märkte jag bemötandet från andra som gör det, jag anpassar mig lite för mycket efter vad som anses passande.. och i sverige är det jante som säger, jante som gör. Men om jag däremot träffar en person som ser en, och säger wow, vilken bra grej att du har sånt självförtroende, då kan jag låta det vara lika stort som det är, ogenerat, vilken otroligt skön känsla det är. Att träffa någon som låter en vara lika stor som man är.
Iallafall, mitt svar var att det beror nog mycket på min uppväxt, hur man än vrider och vänder på det så har jag haft en uppväxt där jag har fått hantera svåra saker mer eller mindre själv, detta har gett mig dels en stabilitet i vetskapen att nästan vad som än händer, så klarar jag det. Och även en förmåga att inte ens se eller hänga upp mig på små detaljer.
Självklart är det mycket annat med, mina föräldrar har båda gett mig små verktyg, som jag har använt på olika sätt för att ta mig framåt.
Även det faktum att jag bara en dag helt bytte stad att bo i tror jag har hjälpt mycket, att behöva skapa sig ett helt nytt socialt nätverk, utan någon att luta sig emot.Det har stärkt en hel del, vetskapen att det är just jag som duger, som går in i olika grupper.
Min dröm är nog att leva i en värld, där vi kan låta varandra vara lika stora och vackra som vi är, utan rädsla för att någon ska vara bättre än nägon annan. Utan dömmande och uppradande av olika "värdefulla" egenskaper, vilken frihet det skulle skapa..
Puss//enahel
Men det är även märkte jag bemötandet från andra som gör det, jag anpassar mig lite för mycket efter vad som anses passande.. och i sverige är det jante som säger, jante som gör. Men om jag däremot träffar en person som ser en, och säger wow, vilken bra grej att du har sånt självförtroende, då kan jag låta det vara lika stort som det är, ogenerat, vilken otroligt skön känsla det är. Att träffa någon som låter en vara lika stor som man är.
Iallafall, mitt svar var att det beror nog mycket på min uppväxt, hur man än vrider och vänder på det så har jag haft en uppväxt där jag har fått hantera svåra saker mer eller mindre själv, detta har gett mig dels en stabilitet i vetskapen att nästan vad som än händer, så klarar jag det. Och även en förmåga att inte ens se eller hänga upp mig på små detaljer.
Självklart är det mycket annat med, mina föräldrar har båda gett mig små verktyg, som jag har använt på olika sätt för att ta mig framåt.
Även det faktum att jag bara en dag helt bytte stad att bo i tror jag har hjälpt mycket, att behöva skapa sig ett helt nytt socialt nätverk, utan någon att luta sig emot.Det har stärkt en hel del, vetskapen att det är just jag som duger, som går in i olika grupper.
Min dröm är nog att leva i en värld, där vi kan låta varandra vara lika stora och vackra som vi är, utan rädsla för att någon ska vara bättre än nägon annan. Utan dömmande och uppradande av olika "värdefulla" egenskaper, vilken frihet det skulle skapa..
Puss//enahel
Kommentarer
Postat av: eva
Hjälp med sina problem får man för det mesta bara om man ber om det.....säger man ingenting om sina problem, eller säger man att man klarar det själv, tja. vem ska då hjälpa?
Men, visst är det så att om man får för mycket stöd och hjälp så tar det längre tid innan man blir stark...det är de härdiga blommorna som klarar sig längst!
Hur mycket eller lite hjälp vi än får på vår resa, är det ändå till syvene och sist vi själva som måste bestämma oss för att vi är värda att älskas och att vi har rätt att finnas till och vara dem vi är, precis som vi är! Förändringen börjar innifrån, med våra tankar. När vi känner/tänker att vi är värda att respekterar, utstrålar vi det...och möts av respekt.
Som i det inre, så ock i det yttre!!
kramis
Trackback
