enahel

Min dominanta arm har varit obrukbar idag, armbågen har krånglat ett längre tag, men idag strejkade den helt. Så fort jag har böjt den eller sträckt den har jag fått ordentliga nervsmärtor, så ordentliga att jag har blivit likblek, ok, jag kan köpa det, jag använder inte armen. Så idag har jag haft en dag med bara en arm, och ont när jag glömt det.

Det var dock inte det som tog kol på mig, det var vad som hände i kväll. Jag har varit hos en kompis och sett på film och då suttit med benen lätt böjda, sen var det dags att gå hem. Enorma smärtor i knän som varit böjda, och rygg, och en arm som jag har gått å böjt hela dagen. För mycket...

Jag är less på att ha en 1000 kg sten att släpa på som hoppar fram i tid och i otid, och när man tror att man lyckas dra den och ta sig framåt så flerdubblas vikten. jag är trött, jag vill inte dra den, jag vill ha en kropp som klarar av enkla saker som att sitta i soffan i två timmar för att sedan gå i en halv, en som klarar att böja och sträcka armen. Jag vill ha en kropp som är förutsägbar och som jag kan lita på. Jag vill ha en kropp som fungerar.

Är nog dock en omöjlig önskan, man får spela den hand som är given och jag har trots allt fått en väldigt fin hand.

Jag såg på tv reklam idag för sofies änglar och såg att det skulle handla om en kvinna som varit med om en bilolycka och nu levde med konstant smärta. Denna reklam gjorde mig arg, - hon fick iaf många år utan. Ganska tydligt där att jag redan var nära min "smärttröskel". Jag blir provocerad när folk går ut i tv och berättar hur synd det är om dom -dagar när jag själv tycker synd om mig. Just nu gör jag uppenbart det. Jag skulle gärna sluta helt med det, och vara helt tillfreds med min sjukdom, men hur gör man? hur lever man med konstant smärta utan att falla för självömkan vid olika tillfällen? Eller självömkan är nog inte rätt ord, frustration, ilska, hopplöshet, och mestadels sorg. Sorg är nog basen, sorg över kroppen man kunde ha haft, och frustration över att den inte finns.

Idag vet jag ingen lösning, imorgon kommer jag inte att reflektera över det, för med en ny dag finns ny energi och annat roligt att fokusera på. Imorgon är lösningen på idag och jag har efter att ha skrivit detta, börjat känna mig tillfreds igen.

Nu ser jag fram emot söta drömmar och en morgondag.