enahel

Jag har funderat lite på det här med villkorslös kärlek, och vari svårigheten ligger i att bara känna den fullt ut, till alla och envar. Borde ju inte vara så svårt egentligen.

Men sen slog det mig, att denna kärlek, räknas oftas som svaghet från samhällets sida, att ge utan att få något tillbaka, inte bara en gång, utan gång på gång, utan förväntningar varje gång, det är ju inte något positivt, det är att bli överkörd! Man måste ju stå upp för sig själv!! annars kan ju vem som helst komma och bara köra över en!! Man är vek!!

Och är det kanske en situation där en person säger att den älskar en annan, så först och främst är det viktigt med ett svar, sen måste det ju vara ett bra svar, för annars är det stor dramatik och hopp och hej och katastrof.. varför är det så?
Om man nu älskar någon, så älskar man någon, så älskar man någon. Den saken i sig är nog, vari finns syftet, behovet att den älskar en tillbaka?
Visst det är ju helt underbart, men befinner sig den personen på ett annat stadie, på en annan plats så är inte det hela världen. Det förändrar inte det faktum att du älskar någon, ett bra faktum.

Och det här med att räkna tjänster och gentjänster, att vara så rädd för att bli utnyttjad, vad är det för något?
Om du hjälper en annan människa, om du har möjlighet att hjälpa en annan människa, gör då det.
Har du verkligen möjlighet så tar det inget ifrån dig, har du verkligen möjlighet så är det största du får ut av det glädje över att ha fått hjälpa en annan människa. Och att då, efter att du har fått den stora gåvan, att ha fått hjälpa någon annan, gå och vänta på att få hjälp tillbaka, att hålla koll exakt på hur mycket hjälp som utbytts personen och dig emellan, ger ingenting, binder bara upp energi och dåliga känslor.

Jag brukade göra det, hålla koll, inte för att se till att jag fick mitt, utan för att jag var rädd att be om hjälp, rädd att någon skulle se mig som svag, och om jag då väl behövde be om hjälp så såg jag till att be någon som jag hjälp förut, bara för att kunna döva mitt dåliga samvete över att jag inte var perfekt med frasen, den har jag minsann hjälpt såhär mycket förut.
Men vad gör jag då om inte dödar den fina känslan för någon annan, och för vad? För att kunna hålla fast vid min känsla av att duga, att göra rätt för mig. Men ju mer jag höll fast i mitt egenvärde, som jag skapat igenom yttre omständigheter, ju svårare blev det att hålla fast, ju mer var jag tvungen att spä på det.
Eftersom jag började kanske med att säga se jag duger, jag har ju 1, då sen när jag ska rättfärdiga mig nästa gång blir det, se jag duger, jag har ju 1 och.. eh.. 2, och sen då?sen måste jag ha 3, 4......
Nu, nu använder jag mina boosts som ett mått, när jag märker att mitt undermedvetna börjar räkna dem, då får jag ge mig själv lite extra kärlek.

Nej, nu har jag famlat helt från ämnet.. Kärlek...
Om du älskar dig själv helt och fullt, och nu menar jag inte att du ska vara lyriskt förälskad i dig varje dag, men om du älskar dig själv, kan du älska andra, kan du älska andra kan du älska dig själv. Det finns ingen svaghet i att älska någon som inte själv älskar, det finns ingen speciell styrka heller, det är bara, det ska inte vara något att uppnå, något att kämpa för, det ska bara vara, ett naturligt tillstånd, inget att reflektera över så mycket, älskar man så älskar man, och det gör man, alla man lär känna på riktigt, det ska inte vara en svår grej, vissa dagar, idag, i veckan är det inte en svår grej, men samhällets påtvingade rädslor är ibland svåra att ignorera, de är för stora. för lockande övertygande.

Men idag, just nu är mina ögon klara, idag älskar jag, idag är det ingen stor eller svår grej.

Puss / enahel