Aj aj.
Tror dock det var till det bättre idag, har inte ont där längre.
Men resten, huden öm och bli illröd när jag rör den, allt känns som om det ligger fel, knäna verkar inte ha någon vaddering idag.. det är alltid en så fin balans, mellan att faktisk anstränga kroppen på ett bra sätt, så att den håller igång och mår bra, och att lyckas förstöra något så att man inte kan gå på någon vecka.
Men en bra sak med dagen, med sådana dagar, (vet inte om det har något samband eller om jag gärna ser det sambandet för att muntra upp mig på onda aj aj dagar ) är att min hjärna fungerat riktigt bra, saker har flytit på och uppgifter har blivit lösta, jag har helt enkelt haft en väldigt bra intellektuell dag.
Kom på att det kanske har något med varandra att göra ändå, jag har sovit bra, så hjärnan är glad och utvilad, men jag har sovit länge, så kroppen har legat länge, hunnit bli avslappnad, skifta position lite här och där.
Jag kommer väldigt ofta att tänka på och sjunga på en gammal barnvisa, som liknelse över hur min kropp och mina ben i kroppen fungerar, " Å en slank hon hit, å en slank hon dit å en slank hon ner i diket! "
Det förklarar dock inte huden... men jag gillar ändå teorin!
Vad mycket bra det finns ändå med att ha den diagnos jag har, jag kan gå, springa, fungera som vem som helst till en viss gräns, jag får stor förståelse för att människor kan må fysiskt dåligt utan att det syns på dem, jag får stor insikt i att alla inte har samma fysiska förutsättningar, jag får större motivation att träna och hålla mig aktiv, jag tvingas lära mig att lyssna till min kropp, Jag är inte hypokondriker =P(fick en gång den diagnosen, innan jag fick den jag har nu, vågade mig inte till en läkare eller dyl på 5-6år efter det) , finns nog väldigt mycket mer som jag inte kommer att tänka på just nu, för just nu har jag en aj aj dag. Är nog inte ensam om det.
Nej nu får det vara nog på klagovisan, och detta väldigt fysiska inlägg.
Puss! / enahel
Sånna dagar känner jag till! Har en själv :-)
Men det är väl som det sägs....vattnet måste bli stilla och spegelblankt för att vi ska se bilden tydligare....och då är det bra med dagar och stunder när vi inte jagar på så förtvivlat.
Det är som du säger att det värsta med EDS är att inte bli trodd...att inte möta förståelse från läkare, och FK..mm...eftersom det inte syns på utsidan. Och för att kunskapen är så bristfällig...många tycker att det måste u vara bra att vara så mjuk och rörlig. Få förstår hur det känns att gå hela dagarna som om du gick i halvdjupt vatten eller som om nån bromsade dina steg med tjocka gummiband....
En av dina uppgifter är kanske just den att sprida kunskapen för att öka förståelsen. För allt för många tror att det bara är att TRÄNA SIG FRI FRÅN VÄRKEN.....
kramis
